Oljefärgen blev populär I Europa under 1400-talet och användes då främst av konstnärer. Även idag är färgen väl använd bland konstutövare, men lämpar sig även för andra typer av måleri. Oljefärg torkar mycket långsamt och består av färgpigment och linolja eller annan oxiderande olja. Lösningsmedlet mot oljefärg är traditionellt sett balsamterpentin. Det finns flera risker med användandet av detta lösningsmedel och idag används ofta förtunnande varianter av terpentin för att lösa just oljefärg.

Populär bland konstnärer

Några av världens mest kända målningar är målade med just oljefärg. Leonardo da Vinci’s Mona Lisa är ett exempel och finns att beskåda på Louvren i Paris. Detta är ett klassiskt exempel på en oljemålning, där färgen bidrar till ett lite mystiskt uttryck genom sina lite suddiga konturer och de mjuka toningarna.

Oljefärg stelnar i samband med att färgens olja oxiderar. Alla oljor har inte denna typ av egenskaper, men linolja, vallmofröolja och safflorolja beter sig på detta sätt och passar därför vid blandning av oljefärger. Saffloroljan tillsätts ofta i färgen då den minskar dess gulnande egenskaper, men saffloroljan bidrar även till långsam torkning på ibland upp till flera dygn. Detta gör att det är möjligt att skapa skiftningar och toningar i färgen som inte hade varit möjliga om färgen hade torkat snabbare, vilket är en av anledningarna till att oljefärgen är så populär bland konstnärer världen över.

Lägre pigmentkoncentration

Priset på oljefärger kan bli relativt högt, och även om det finns billiga varianter ska man komma ihåg att dessa då ofta innehåller lägre pigmentkoncentration och utfyllnadsmedel för att spä ut färgen. Konstnärer känner kvaliteten på en oljefärg genom dess uppdelning i serier med olika koncentration av pigment, där högt pigment ger en färg av bästa kvalitet men också till ett högre pris. Jordfärger har ofta en lägre koncentration av pigment och detta gör att de ibland kan tyckas absorbera och försvinna helt när de blandas med en färg med högt pigmentvärde.